Någon som verkligen betyder mycket för mig är min hund Malte. Han är faktiskt den jag saknar mest när jag inte är hemma... Det låter hemskt men låt mig förklara! När jag är och jobbar på Kvarnbacka kan jag alltid ringa och prata med mina föräldrar eller min lillebror, men! Jag kan inte ringa till Malte. 

Jag fick Malte utav min mormor (därav namnet..) eftersom hon inte kunde hantera honom då han var aggressiv. Enligt mig förtjänade han en ärlig chans då han endast gjorde det han trodde var rätt, han ansåg att han var alfa. Efter mycket träning och tydliga anvisningar har han blivit den han är idag, en egensinnad liten krabat. Det ska bli tråkigt att lämna honom men jag ver ju att jag får träffa honom igen och kanske till hösten jag till och med kan ta upp honom till mitt jobb. Det hoppas vi på! 

Inte världens vackraste, men han är rätt rolig ;)

/Julia